chiara-160x122.jpg

Fokolarekurs 2019

 

Ord att leva
 september 2019 

“Därför skall ni trösta och bygga upp varandra”

(1 Thess 5:11) 

Läs mer...

Kärleken till medmänniskan

För att inleda detta tema har jag hittat en text från en av de koptisk-orientaliska kyrkofäderna, Anba Bishoy. Det berättas om honom att han alltid såg Jesus och talade med honom. En gång frågade hans lärjungar: ”Varför är det så bara för dig? Varför ber du inte Jesus om att för en gångs skull tala också med oss? Varför ber du inte Jesus om att - för en gångs skull - möta även oss?”

Då svarade han: ”Jag skall be om det”. När han sen talade med Jesus sade denne: ”Bra, den och den dagen vid den tidpunkten ska jag möta dina lärjungar”. Då berättade Anba Bishoy naturligtvis detta för sina lärjungar: ”Jesus har gått med på ett möte, på den och den dagen och vid den tidpunkten...”Ni kan tänka er hur upprymda de var, de skulle alla vara på plats, var och en sökte efter de finaste kläderna och gjorde sig i ordning för att möta Jesus.

 

På vägen till den platsen mötte de en åldring som började fråga den första: ”Vill du hjälpa mig, jag är trött och orkar inte gå längre?” Han fick svaret: ”Just nu har jag allt för bråttom, du ska se att det kommer fler som kan hjälpa dig”. Och sen var han borta.

På samma fråga om hjälp svarade var och en med en ursäkt, de var upptagna eftersom de hade bråttom att möta Jesus som väntade på dem. De kunde inte stanna till. Den siste i raden var Anba Bishoy, som fick medlidande med den gamle mannen och som tog honom på sina axlar och vandrade vidare. Självfallet var Anba Bishoy den ende som hade mött Jesus den dagen, alla de andra hade missat tillfället.

Denna händelse, som berättas om en koptisk-ortodox kyrkofader, är en hjälp för mig att komma in på vad det handlar om. Jag berättar den här i början för att säga att Jesus verkligen vill bli igenkänd, han vill att vi möter honom i de andra, i våra medmänniskor.

Först förstod vi att Gud är kärlek och vi valde Gud —kärleken. Därefter förstod vi att för att älska honom tillbaka, skall vi göra hans vilja och vi förstod att hans vilja fanns i evangelierna. Vi tog fram evangelierna och vad fann vi? Vi fann alla de Jesu ord som inbjuder till kärlek, som talar om att älska.

Det första vi kommer ihåg ar nar en laglärd frågar Jesus: ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd... Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matt 22:36-40)

 

Det jag tror vi behöver fokusera på i år är detta ”som dig själv”. 

När Jesus sedan talar om den ömsesidiga kärleken säger han: ”Ni skall älska varandra så som jag har älskat er” (Joh 15:12), men först säger han: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” Chiara har inte gett oss en teori, Chiara har låtit oss få del av ett liv. När vi idag tar oss an en av hörnstenarna i vår spiritualitet, måste vi nödvändigtvis återgå till dessa förebilder och fråga oss: vad betyder detta for mig idag? Om ingenting av det som finns idag hade funnits, var skulle jag då börja? Om man skulle ställa frågan till mig: ”Vad skulle du vilja göra?” Då vill jag älska Jesus i medmänniskan, känna igen honom där. Det är startpunkten för idealet, start-punkten för rörelsens liv, för allt. Där släppte alla bojor och allt fick sin början med Chiara. Redan i allra första början förnam Chiara att det var ett liv menat för alla. Kommer ni ihåg att hon sade: vi måste lära oss att se på Gud som den ende fadern och på alla människor som Guds barn, alltså bröder. Och ”alla” betyder verkligen alla. Det första kännetecknet av den kristna kärleken är därför att älska alla, inte bara våra vänner, släktingar, landsmän eller dem som bor i samma område, utan alla! Varför? Därför att alla är Guds barn. 

                                                                                                               Maria Voce (Emmaus) 

 

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.