chiara-160x122.jpg

Ord att leva
mai 2019

"Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er"

(Joh. 20:21)

Läs mer...

Ord att leva - mai 2019

"Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er" (Joh. 20:21)

Efter den tragiska berättelsen om Jesu död på korset som lämnade lärjungarna i rädsla och förlust, tillkännager evangelisten Johannes en överraskande nyhet: Han är uppstånden och har återvänt till sitt folk! Den uppståndne hade faktiskt setts och känts igen av Maria från Magdala på påskdagens morgon. Samma kväll visar han sig för några andra lärjungar, instängda i huset med den djupa känslan av förlust och nederlag som uppfyllt dem.

 

Han går och söker efter dem, han vill träffa dem igen. Det spelar ingen roll att de hade svikit honom eller flytt undan faran; istället visar han dem tecknen på sitt lidande: sina sårade händer och sida, genomborrade, sönderslitna av korsets tortyr. Hans första ord är en önskan om frid, en sann gåva som sjunker in i själen och förvandlar livet.

 

Då känner lärjungarna äntligen igen honom och återupptäcker glädjen; åter tillsammans med sin Mästare och Herre känner de sig helade, tröstade och upplysta. 

 

Sedan anförtror den uppståndne Herren den ömtåliga gruppen av män en krävande uppgift: att gå ut på gatorna för att sprida det glada budskapet till världen, så som han själv hade gjort. Vilket mod! Liksom han själv var betrodd av Fadern, litar Jesus på dem helt och fullt.

 

"Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er"

Den uppståndne sänder oss ut för att vittna om vårt möte med honom, för att ”gå ut” ur våra begränsningar och fortsätta det uppdrag han själv fått av Fadern: att förkunna att Gud är Kärlek.

 

I maj 2005 kommenterade Chiara Lubich detta Ord att leva: ”Idag räcker det inte med ord. […] Förkunnelsen av evangeliet blir verksam om den grundar sig på livets vittnesbörd och om man kan säga om oss det som man sade om de första kristna: ”Se hur de älskar varandra och är beredda att dö för varandra”1. Förkunnelsen blir verksam om vi tillämpar kärleken genom att ge och möta behoven hos dem som är i nöd. Vi kan ge mat, kläder, bostad åt dem som inte har, vänskap åt dem som är ensamma eller utan hopp, stöd åt dem som går genom prövningar. När vi lever så fylls världen med vittnesbördet om Jesu fascinationskraft.2

 

"Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er"

Även vi kan gå ut för att söka efter Jesu närvaro i lidande eller ensamma människor. Vi kan erbjuda oss, med respekt, att vara deras medvandrare på livets väg.

Så gör M. Pia som tillsammans med sina vänner engagerar sig för att hjälpa flyktingar i ett litet centrum i södra Italien. Där finns ansikten som är märkta av smärta, krig och våld.

”Vad söker jag efter?” anförtror oss M. Pia. ”Det är Jesus som ger mening åt mitt liv och jag vet att jag framförallt kan känna igen honom och möta honom i mina mest sargade syskon. Genom vår förening – berättar hon – har vi kunnat tillmötesgå materiella behov genom att erbjuda kurser i italienska språket och hjälp med att söka bostad och arbete. Vi frågade om de även behövde stöd på det andliga planet och det förslaget togs emot med glädje av de ortodoxa kvinnorna på italienska-kursen. Vi fick kontakt med flyktingar från en baptistkyrka och kunde följa med dem till närmaste baptistförsamling. Tack vare denna konkreta kärlek kristna emellan växte en vänskap fram som sedan fördjupades av kulturkvällar, rundabordssamtal och konserter. Vi upptäckte att vi var ett ”folk” som söker och finner nya vägar till enhet i mångfalden, för att vittna för alla om Guds rike.”

 

Letizia Magri

 

1 Tertullianus. Apologeticum 39:7

2 Lubich, Chiara. Ord att leva, maj 2005

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.