Ord att leva september 2010

”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger”
(Matt 18:22)

Dessa ord var Jesu svar till Petrus, som efter att ha hört allt underbart som Jesus hade sagt, ställde denna fråga till honom: ”Herre, hur många gånger ska min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?” Jesus svarade: ”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.”

Petrus hade säkert blivit tagen av Mästarens förkunnelse och eftersom han var god och generös hade han beslutat sig för att genast förverkliga det han hört. Han ville vara beredd att göra något exceptionellt, nämligen att förlåta ända till sju gånger. Inom judendomen var det brukligt att förlåta två, tre, eller högst fyra gånger.
Men genom att svara ”sjuttiosju gånger” säger Jesus att förlåtelsen måste vara gränslös. Vi måste alltid förlåta.

”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger”

Den här frasen påminner oss om Adams ättling Lemeks bibliska sång: ”Kain blir hämnad sju gånger om, Lemek sjuttiosju” (1 Mos 4:24). Så började hatet spridas bland världens folk som en ständigt framvällande flod.
Mot denna ondskans utbredning anbefaller Jesus en obegränsad och villkorslös förlåtelse som förmår bryta våldets onda cirkel och öppna en framtid utan självdestruktion för hela mänskligheten.

”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger”

Förlåta. Ständigt förlåta.
Förlåtelse betyder inte att överskyla, för att undvika att möta det som hänt ansikte mot ansikte. Förlåtelse är inte ett tecken på svaghet, att bortse ifrån en liten oförrätt av rädsla för någon som är starkare. Förlåtelse innebär aldrig att man försöker intala sig att något allvarligt är obetydligt, eller att något ont är gott.

Förlåtelse är inte likgiltighet. Förlåtelse är en medveten och fri viljeakt. Den innebär att acceptera vår medmänniska sådan hon är, trots den orätt hon gjort oss, på samma sätt som Gud tar emot oss syndare trots våra fel. Förlåtelse är att inte återgälda en förolämpning med en annan, utan att göra som Paulus lär oss. ”Låt dig inte besegras av det onda, utan esegra det onda med det goda.” (Rom 12:21)
Förlåtelse innebär att ge den som har gjort dig orätt möjlighet till en ny relation till dig. Den gör det möjligt för er båda att börja om på nytt i livet och få en framtid där det onda inte har sista ordet.

”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger”

Hur kan vi leva dessa ord?
Petrus hade frågat Jesus hur många gånger han måste förlåta sin broder. När Jesus svarade honom tänkte han framför allt på relationen mellan kristna i samma gemenskap.

Först och främst måste vi handla så gentemot våra närmaste, i familjen, i församlingen, på arbetet, i skolan. Vi vet hur lätt man frestas att ge igen för en oförrätt.
Vi vet att människor som lever tillsammans ofta sårar varandra på grund av olikheter i karaktär, stress eller annat. Vi får inte glömma att bara en ständigt förnyad förlåtelse kan bevara freden och enheten.
Vi kommer alltid att frestas att tänka på andras brister, komma ihåg deras förflutna och önska att de vore annorlunda. Vi behöver öva oss att se på dem med nya ögon, att alltid ta emot dem i vårt hjärta, genast och utan förbehåll, även om de inte ångrar sig.

”Men det är svårt”, säger vi. Det är sant. Men det är detta som är kristendomens skönhet. Inte för intet följer vi Kristus som bad sin Fader att förlåta dem som orsakade hans död. Och han är uppstånden.
Låt oss fatta mod och börja att leva så. Vi kommer att finna en frid som vi aldrig tidigare upplevt och en glädje som vi aldrig känt.

Chiara Lubich (1999)