Vägen till helighet

...  Kanske finns det en väg som alla kan gå.
Kanske är det inte nödvändigt att söka vår egen väg
att följa en given plan
eller drömma om färdiga program
utan i stället låta oss uppslukas av nuet
och i denna stund göra Hans vilja
som kallade sig själv för Vägen framför andra.

Det förflutna finns inte mer,
framtiden kanske aldrig blir vår.
Ett är säkert – vi kan alltid älska Gud
i det nu som är oss givet.

Det vi kan göra är att bygga upp heligheten
stund för stund, genom att helhjärtat,
av all vår kraft och hela vår själ
svara på den personliga kärlek Gud har till oss,
Han som är vår himmelske Fader
och älskar oss med en kärlek så full, så överflödande
                                       som bara en Guds kärlek kan vara.

Chiara Lubich    

ur:  Meditationer, Ny Stad, 1979, s. 83     

sökord: Guds vilja

---

Roms uppståndelse 

Om jag ser på Rom som det är,
syns mitt ideal mycket avlägset,
liksom den tid
då kärleken enade de första kristna.
Och jag skulle säga, att mitt ideal vore en utopi
om jag inte räknade med Jesus.

Han såg världen så som jag ser den,
men han tvekade inte.
Bedrövad över allt som gick mot sitt förfall,
fäste han under sin bön på natten blicken
på Himlen ovanför och Himlen inom sig,
den Heliga Treenigheten
som var det sanna Varat,
det alltigenom verkliga,
medan det förgängliga passerade utanför.

Vägen till efterföljelse 

När Jesus talar om vad vi behöver för att följa honom, säger han: ”förneka sig själv”, eftersom den ”gamla människan” lever i oss alla. Vi behöver förneka oss själva och låta den nya människan leva i oss. Sedan tillägger han: ”ta sitt kors.” Vi behöver således ta korset, närmare bestämt vårt kors på oss. Ja, varje människa har sitt kors, som Guds kärlek mätt ut för vars och ens axlar.

Vår tids stora längtan

Vår tids stora längtan
är att tränga in i den djupaste kontemplation
och samtidigt förbli förenad med alla
som en människa bland människor.

Ja, ännu mer:
Att förlora sig i mängden
för att låta sig genomträngas av det gudomliga
som vinet genomtränger en bit bröd.

Ja, ännu mer:
Att delta i Guds planer för mänskligheten
och utbreda ett broderi av ljus över mängden,
och samtidigt dela skammen, hungern, slagen
och de korta glädjestunderna med nästan.

Ty vår största längtan, nu som i alla tider
är det mest mänskliga och det mest gudomliga
man kan tänka sig: Jesus och Maria
Guds Ord – en timmermans son
Vishetens säte – en husmor.

                                           Chiara Lubich