Att förlåta pappa

När jag var tolv år separerade mina föräldrar. Det var väldigt svårt för mig. Det värsta var att inte kunna förlåta min pappa, som hade lämnat oss för att bilda en ny familj.

I början vägrade jag att tala med honom när han ringde. Men Jesu uppmaning att älska våra fiender lämnade mig ingen ro, och jag bad Honom hjälpa mig att ta det steget.
När Han var på korset kände Han sig övergiven av Fadern, men fortsatte i alla fall att älska. Inom mig visste jag att det var det jag också behövde göra. Andra ungdomar som delar min tro var ett stort stöd för mig i den här situationen.

Fars Dag närmade sig, och i slöjd- och bildlektionerna såg jag hur mina klasskompisar gjorde presenter åt sina pappor. Här fanns en chans att visa min pappa att jag hade förlåtit honom.
När han fick min present, blev han rörd. Han sa mig att vi barn var det viktigaste som fanns för honom. Från den stunden var hade något mellan oss förändrats, det var som om en låst dörr hade öppnats i mitt hjärta.

En gång när vi talade med varandra på telefon berättade han för mig att han kände sig ensam. Jag berättade för honom om hur jag hade upptäckt att Gud finns och att Han älskar var och en av oss oändligt. Innan vi la på, sa han att han ville träffa mig för att prata vidare om det.

Det är inte enkelt att ha det så här i familjen. Jag har förstått att alla kan göra fel, men att vi alla kan börja om på nytt.

 Heloisa (Brasilien)     

"God morgon!"

När jag bodde på Grönland hade jag bestämt mig för att börja min dag tillsammans med Gud. Det ledde mig bland annat till att säga ”God morgon” till alla dem jag mötte på min väg till arbetet. Det var tre personer jag alltid mötte varje morgon. Den första hälsade vänligt tillbaka och nummer två gjorde likadant, men den tredje gick förbi mig som om jag var luft. Detta upprepades under ett par veckor. Jag övervägde om jag verkligen skulle fortsätta att hälsa på den tredje
                                                       personen, som var en man i 50-årsåldern.

"Min bror och jag hade ständiga diskussioner..." 

Min bror är inte hemma särskilt mycket, och när han är det så är det ständiga diskussioner och bråk mellan honom och föräldrarna. Men i våras var vi två ensamma hemma i över två veckor. Jag hade en viktig tenta framför mig, och eftersom min bror inte brukar hjälpa till i hushållet befarade jag att jag inte skulle få så mycket tid över till att plugga som jag behövde.

2008-10-19  

Fången - men fri

Tillfrågad om jag kunde besöka en man på flyktingförvaret kände jag först spontant att jag egentligen inte hade tid. Jag skulle bara vara en helg i den staden och hade egentligen hoppats hinna träffa många gamla vänner. Jag minns inte om det var månadens Ord att leva "Ge, så skall ni få" (Luk 6:38) som fick mig att ta steget att ge lite grann av min tid - eller om det bara var en impuls att älska en medmänniska i en svår situation. Efteråt kände jag i alla fall att jag upplevt att detta ord verkligen är sant.