Så började det 

Focolarerörelsen (1) är en internationell kristen lekmannarörelse som sen sin början i Italien 1943 har spridits till människor i 180 länder i alla världsdelar.

Mitt under kriget grips Chiara Lubich och hennes unga vänner av Guds kärlek. De väljer honom som sitt livs ideal. Jesu ord i Nya Testamentet talar till dem på ett helt nytt sätt och de börjar leva bibelorden praktiskt i vardagen: “Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra” (2),  ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig” (3). I en konkret tjänst till medmänniskorna växer rörelsen fram spontant, utan några mänskliga planer.
De förstår att den nya glädje och det ljus de upplever genom att leva Guds ord beror på Jesu närvaro i deras mitt, enligt hans löfte: “Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem” (4). De delar allt med varandra, både andligt och materiellt.
När Focolarerörelsen så småningom spreds utanför det katolska Italien fick man kontakt även med andra kristna, som med glädje anslöt sig. Så utvecklades en “livets ekumenik”.
Idag omfattar rörelsen flera miljoner människor över hela världen, vuxna och barn, ungdomar, präster och ordensmänniskor. Även judar, muslimer och andra troende är engagerade, liksom människor av god vilja utan någon religiös övertygelse.
Utifrån den radikala kristna kärleken söker rörelsens medlemmar i öppen dialog med alla människor att bidra till den mänskliga familjens enhet, i enlighet med Jesu bön:  “Att de alla skall bli ett” (5).