Ord att leva september 2012

”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” (Joh. 4:13-14)

I denna pärla ur Nya Testamentet, samtalet med den samariska kvinnan vid Jakobs brunn, talar Jesus om vattnet, det enklaste av allt som dock är det mest efterlängtade och livsnödvändiga för den som känner till öknen. Här behövdes inte många förklaringar för att förstå vad vatten betyder.
    Källvattnet hör till vårt jordiska liv, men det levande vatten som Jesus talar om är för det eviga livet. 
    Liksom öknen bara blomstrar efter ett skyfall, kan de frön som såddes i oss vid dopet endast gro i det stilla regnet från Guds Ord. Plantan växer, skjuter nya skott och formas till ett träd eller en vacker blomma. Och detta därför att den tar emot Ordets livgivande vatten som uppehåller den för evigt.

”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.”

    Jesu ord är riktade till alla oss som törstar i denna värld: till dem som är medvetna om sin andliga torka och ännu känner törstens plåga, och till dem som inte längre känner något behov av att släcka sin törst vid källan till det sanna livet och till mänsklighetens stora värden.
    För i grund och botten är det till alla män och kvinnor av idag som Jesus riktar denna inbjudan. Han visar oss var vi finner svaren på våra frågor och uppfyllelsen av våra önskningar.
 
    Det är alltså upp till oss alla att ösa ur hans ord och låta oss genomströmmas av hans budskap. Men hur? 
    Genom att i mötet med hans bud på nytt låta vårt liv formas av evangeliet, försöka tänka med Jesu sinnelag och älska med hans hjärta. Varje ögonblick vi försöker leva Guds ord är det som en droppe av det levande vattnet vi dricker. Varje handling av kärlek till vår nästa är en klunk av detta vatten.
    Det är kännetecknande för detta levande och dyrbara vatten att det väller fram ur vårt hjärta varje gång vi öppnar hjärtat för kärleken till alla. Denna gudomliga källa ger vatten i den mån som dess djupa ådra, genom små eller stora handlingar av kärlek, släcker de andras törst.

”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.”

    För att inte behöva törsta måste vi alltså ge detta levande vatten vidare; ett vatten vi öser ur Honom, som är närvarande i oss.
    Det kan ibland räcka med ett ord, ett leende, ett enkelt tecken på medkänsla -  för att på nytt ge oss en känsla av fullhet, av djup tillfredsställelse, en ström av glädje. Och om vi fortsätter att ge, kommer detta fridens och livets källsprång att ge alltmer överflödande vatten, utan att någonsin ta slut.
Jesus har även avslöjat en annan hemlighet för oss, som en bottenlös brunn vi kan ösa ur: när två eller tre förenas i hans namn, genom att älska varandra med hans egen kärlek, är han mitt ibland dem¹. Då känner vi oss fria, förenade, fulla av ljus och strömmar av levande vatten väller fram ur vårt inre². Det är Jesu löfte som förverkligas, ty det är från honom själv, närvarande mitt ibland oss, som vatten strömmar fram som släcker vår törst för alltid.
                                                                                                         

                                                                                    Chiara Lubich (2002)       

       
¹ jfr Matt 18:20
² jfr Joh 7:38